Imbrabelisia och Felicia<3
Hejhej!
Nu så är min tur att blogga!
Jag är Imbrabelisia, men kalla mig för imbra.
Natten den elfte maj i år föddes jag! :D
Så jag är nästan tre månader gammal!
JAg är otroligt nyfiken av mig och nästan helt orädd!
Människor är jätte,jätte snälla tycker jag!
Dom brukar komma och klia och gosa med mig och ge min fina mamma massor med mat.
Jag älskar att springa snabbt, jag är snabbare än vinden och snyggast i världen!
Min Pappa är en mycket känd hingst vid namn Bellamour.
Tyvärr så har jag alldrig träffat honom, men mamma har berättat att han är helt fantastisk!
Tänk så liten jag var en gång i tiden...<3
Mamma Felicia:(Smeknamn:Fulle)
Hej hej!
Nu är det min tur att berätta om mig.
Jag är en otoligt snäll och sällskaplig liten häst.
Men ibland så kan jag bli riktigt pigg dock.
Förrutom mitt föl så älskar jag långa spännande skogsturer och snabba galopper.
Det mysigaste som finns är att bli riktigt ordenkligt rycktad av matte eller min skötare Lina
Och att käka så klart!
Jag nu niton år gammal och har fått mit första föl!
(Som ni läste om)
Hon är den finaste som finns.
Jag är nästan alltid ledare i hagen.
Jag bråkar alldrig om att bli det.
Det räcker att jag strycker örona bakot en gång så fattar alla!
Jag och mitt föl är två svenska varmblods brudar.
JAg och Lina hösten 09.
Nu ska Imbra berätta om den otroligt spännande dagen i förrgår:
Det började med att min och fulles matte Eva och våran skötare Lina kom.
De skulle lasta oss.
Varken jag eller Felicia har något i mot att åka bil.
Första gången jag åkte trensport var på väg till grönbetet där jag står nu.
Där träffade jag Snowflake och hennes föl lukas som jag är bästis med!
Mamma har blivit lastad jätte mycket i sitt liv!
Men den här gången så ville vi inte in.
Varför skulle vi flytta?
Vi hade ju massa mat och en trevlig liten flock att vara med.
Men efter lite övertalning så gick vi måda in.
Vi hade i inte hunnit åka särskilt länge när vi stannade.
Vi hade kommit till ett mycket konstigt ställe.
Jag kände lukten från andra hästar men såg inga.
Det var massa stora och konstiga byggnader.
Felicia kände i gen sig.
Hon gillade stället.
Det var här hon många gånger har tävlat i både hopp och dressyr.
Vi gick in i en stor mörk byggnad där Lina och Eva släppte oss.
Underlagetvar jätte,jätte konstigt.
Det var löst och dammigt men ganska mjukt och bekvämt.
(Spån,hon var inne i ridhuset.)
JAg tyckte att det var lite konstigt och obehagligt så jag og jätte,jätte stora travsteg i början.
Efter ett tag så vande jag mig.
Men mamma sa till mig att det inte var någon fara.
Efter en stund så hemtade Lina mig och Eva Felicia.
De travade med oss några varv i ridhuset.
Det var konstigt för jag skulle springa snabbt,men fick inte galoppera.
Men det gick bra ändå! ;)
Sedan när vi sprungit några varv så släppte dom oss en stund.
Sedan så manade Eva på oss att galoppera.
När vi sprungit i galopp några varv så tog LIna mig och Eva Felicia och ledde ut oss i gen.
Där ute såpratade Eva med massa människor medans lina stod och gosade med mig.
Riktigt mysigt!
Jag var mycket nyfiken och ville se hela stället.
Lina var snäll och lät mig gå dit jag ville.
När jag sett ganska mycket så gick vi tillbaka till mamma.
Där betade felicia medans jag upptäckte nya områden med Lina.
Vi gjorde det jätte länge. (Typ en timme.)
(Eva hade fått lite fel tider)
Men till slut så kom det en gumme.(Hovslagaren)
Eva pratade lite med honom och så gick vi in i ett lite mindre hus.
Då bytte vi människa så att lina fick hålla fulle.
Gubben började lyfta på felicias hovar och skära och slipa i dom! :O
Det såg riktigt läbbigt ut.
Men felicia sa att det inte var någon fara.
När gubben var klar med slipningen så var det min tur.
Urs!
Det var super läbbigt och det kändes konstigt när han slipade och klippte i mina hovar.
Det gjorde inte ont men det var läbbigt.
Jag försökte att kämpa imot men tillslut så insåg jag att människorna var för starka för att jag skulle kunna slita mig!
Men tillslut var det iaf över.
Och konstigt nog så kändes mina hovar ännu bättre än innan!
Slutligen så fick vi äntligen åka hem.
Det var skönt att pusta efter den långa spännande dagen.
Första gången jag var ute i hagen! :D
Nu så är min tur att blogga!
Jag är Imbrabelisia, men kalla mig för imbra.
Natten den elfte maj i år föddes jag! :D
Så jag är nästan tre månader gammal!
JAg är otroligt nyfiken av mig och nästan helt orädd!
Människor är jätte,jätte snälla tycker jag!
Dom brukar komma och klia och gosa med mig och ge min fina mamma massor med mat.
Jag älskar att springa snabbt, jag är snabbare än vinden och snyggast i världen!
Min Pappa är en mycket känd hingst vid namn Bellamour.
Tyvärr så har jag alldrig träffat honom, men mamma har berättat att han är helt fantastisk!
Tänk så liten jag var en gång i tiden...<3
Mamma Felicia:(Smeknamn:Fulle)
Hej hej!
Nu är det min tur att berätta om mig.
Jag är en otoligt snäll och sällskaplig liten häst.
Men ibland så kan jag bli riktigt pigg dock.
Förrutom mitt föl så älskar jag långa spännande skogsturer och snabba galopper.
Det mysigaste som finns är att bli riktigt ordenkligt rycktad av matte eller min skötare Lina
Och att käka så klart!
Jag nu niton år gammal och har fått mit första föl!
(Som ni läste om)
Hon är den finaste som finns.
Jag är nästan alltid ledare i hagen.
Jag bråkar alldrig om att bli det.
Det räcker att jag strycker örona bakot en gång så fattar alla!
Jag och mitt föl är två svenska varmblods brudar.
JAg och Lina hösten 09.
Nu ska Imbra berätta om den otroligt spännande dagen i förrgår:
Det började med att min och fulles matte Eva och våran skötare Lina kom.
De skulle lasta oss.
Varken jag eller Felicia har något i mot att åka bil.
Första gången jag åkte trensport var på väg till grönbetet där jag står nu.
Där träffade jag Snowflake och hennes föl lukas som jag är bästis med!
Mamma har blivit lastad jätte mycket i sitt liv!
Men den här gången så ville vi inte in.
Varför skulle vi flytta?
Vi hade ju massa mat och en trevlig liten flock att vara med.
Men efter lite övertalning så gick vi måda in.
Vi hade i inte hunnit åka särskilt länge när vi stannade.
Vi hade kommit till ett mycket konstigt ställe.
Jag kände lukten från andra hästar men såg inga.
Det var massa stora och konstiga byggnader.
Felicia kände i gen sig.
Hon gillade stället.
Det var här hon många gånger har tävlat i både hopp och dressyr.
Vi gick in i en stor mörk byggnad där Lina och Eva släppte oss.
Underlagetvar jätte,jätte konstigt.
Det var löst och dammigt men ganska mjukt och bekvämt.
(Spån,hon var inne i ridhuset.)
JAg tyckte att det var lite konstigt och obehagligt så jag og jätte,jätte stora travsteg i början.
Efter ett tag så vande jag mig.
Men mamma sa till mig att det inte var någon fara.
Efter en stund så hemtade Lina mig och Eva Felicia.
De travade med oss några varv i ridhuset.
Det var konstigt för jag skulle springa snabbt,men fick inte galoppera.
Men det gick bra ändå! ;)
Sedan när vi sprungit några varv så släppte dom oss en stund.
Sedan så manade Eva på oss att galoppera.
När vi sprungit i galopp några varv så tog LIna mig och Eva Felicia och ledde ut oss i gen.
Där ute såpratade Eva med massa människor medans lina stod och gosade med mig.
Riktigt mysigt!
Jag var mycket nyfiken och ville se hela stället.
Lina var snäll och lät mig gå dit jag ville.
När jag sett ganska mycket så gick vi tillbaka till mamma.
Där betade felicia medans jag upptäckte nya områden med Lina.
Vi gjorde det jätte länge. (Typ en timme.)
(Eva hade fått lite fel tider)
Men till slut så kom det en gumme.(Hovslagaren)
Eva pratade lite med honom och så gick vi in i ett lite mindre hus.
Då bytte vi människa så att lina fick hålla fulle.
Gubben började lyfta på felicias hovar och skära och slipa i dom! :O
Det såg riktigt läbbigt ut.
Men felicia sa att det inte var någon fara.
När gubben var klar med slipningen så var det min tur.
Urs!
Det var super läbbigt och det kändes konstigt när han slipade och klippte i mina hovar.
Det gjorde inte ont men det var läbbigt.
Jag försökte att kämpa imot men tillslut så insåg jag att människorna var för starka för att jag skulle kunna slita mig!
Men tillslut var det iaf över.
Och konstigt nog så kändes mina hovar ännu bättre än innan!
Slutligen så fick vi äntligen åka hem.
Det var skönt att pusta efter den långa spännande dagen.
Första gången jag var ute i hagen! :D
Kommentarer
Trackback
